Kom av misstag in på "hata-håkanhellström-trådar" på internet och kunde inte sluta läsa. 

Det är verkligen skrattretande hur människor resonerar. 

Många känner ett stort hat mot Håkan  då de tycker att hans musik är extremt simpel , han är inte bra rent intstrumentalt , han kan inte sjunga. Textmessigt är han inget speciellt. Och fjortis tjejer skulle stå och skrika efter honom vad han än gjort för kass låt. Sen följer en lång lista av låtar som är plagiat rakt igenom , håkan stjäl låtar osv osv! 

mina små barn , varför i HELVETE sönder analyserar ni någons musik som ni hatar så mycket?

Varför gör ni hatkampanjer på internet?

Jag skulle aldrig i mitt LIV sitta och skriva på internet hur mycket jag hatar någon artist och dess musik?

Då jag känner extremt mycket kärlek till håkan hellström tänker jag lägga ner av min tid att förklara ett o annat för er haters därute.  Även om jag inte har en smula hopp för denna vidriga mänsklighet.

Hur definierar man bra musik? hur definierar man vad som är en bra/dålig röst? hur definierar man vem som kan förmelda en känsla?

SVAR: allt är relativt. 

Därimot så råder det en del ( en jävla massa) normer.

Se det som en linje. Det är liksom en förutbestämd väg som helst alla ska gå på. Råkar man sätta ena foten utanför den här linjen, så blir man DIREKT nersnackad utskrattat och pissad på av hela det här samhället. Ett tex på att hänga utanför med ena foten är att vara homosexuell.  inom de här jävla normerna så finns det ett sätt precis allt ska vara på.  Inom normerna så är ingenting relativt. Nej för på den här linjen mina vänenr , då finns det är rätt och det finns ett fel på i princip allt.  Följer man som artist dessanormer , så lär man bli ganska älskad , av många. Många kanske inte har någon åsikt alls, men du blir fan inte hatad. Det kan du ge dig fan på.

Så vart vill jag komma med det här?

Håkan hellström är en kille som inte passar in i normen hur man ska sjunga. Han har inte den där rösten som skulle vinna i idol.  MEN vi människor som kanske inte står på den där fina linjen ni andra står på , vi kan faktiskt tycka om , att något är annorulunda , vi kan tillochmed finna charm i det. Jag tycker att håkans röst är helt underbar. Jag tycker om när folk inte sjunger så som " det ska låta " heltenkelt.  Sen är det inte många män i sverige som vågar vara så känslomässigt öppna. För då är man BÖG eller hur ?  och det är ju något av det hemskaste en kille på den här fina norm linjen kan bli kallad.  

Samtidigt som håkan är väldigt älskad av många , vilket för mig är så förståerligt något kan bli , så är han MINST lika hatad. När man är så hatad och älskad på samma gång , så betyder det att man stod upp för något. Att man struntade i hur man skulle vara , hur man skulle se ut , vad man skulle säga , vad man skulle sjunga.  Det betyder att man vågade vara sig själv. Vågade strunta i konsekvenserna , och det är för mig den största segern en människa kan uppnå. Då spelar det ingen roll hur många som hatar, för då har man redan vunnit.

Låtplagiat , det skiter jag i. Ni kan publicera era jävla listor på internet. ALLA ARTISTER kan anklagas för plagiat. Att inspireras av sina idoler borde istället ses som en hyllning. Alla artistrer och generer har sina rötter i något. 

När det handlar om att musik är simpel , så är det vad som kan göra den så genuin. Broder daniel är det bästa bandet i svensk historia. Dom är grunden till allt , legender.  Vilket ni aldrig kommer kunna förstå. Deras musik bygger på att vara simpel. Ändå förmedlar den en sån otrolig känsla. Dom sätter ord på det man själv aldrig skulle kunna sätta orden på.  Det är en mäktig känsla att höra henriks underbara röst , sjunga om allt det där , som faktiskt känns.  Broder daniel är också mycket hatade. Behöver jag ens säga varför? dom har också vunnit.

Ni som hatar så mycket , jag tycker synd om er. Lägg er tid på något ni tycker om istället.